Riksdagsbesöket den 24/1 var välbesökt av medlemmar från Salsal förbundet, lokalföreningar, studenter från olika universitet runt om i landet, jurist, författare, artist och civilaktivister. Sanne Lennström, Inga Lill Sjöblom och Marcus Wennerström från Socialdemokraterna guidade oss genom riksdagen, och en rundvandring genomfördes som var både lärorik och spännande. Efter rundvandringen begav vi oss till andrakammarsalen, där Linea Wickman (S) också anslöt sig till gruppen.
Diskussionen kretsade bland annat kring den förfärliga situationen för kvinnor och flickor under talibanstyret i Afghanistan.Det är främst Afghanistans kvinnor som har drabbats hårdast under talibanernas styre. Flickor och kvinnor har förbjudits att åtnjuta sina grundläggande rättigheter till utbildning och jobb i både offentlig och privat sektor, något som har skapat en könsapartheid i landet. De senaste veckorna har talibaner i olika delar av landet attackerat, fängslat och torterat många flickor och kvinnor för påstått dåligt uppförande med avsaknad av slöja. Det har också kommit rapporter om sexuella övergrepp och trakasserier mot fängslade flickor och kvinnor. När familjer till de fängslade har besökt talibaners kontor för att be om frigivning av de fängslade har de mött utpressning med krav på stora summor av pengar i utbyte för frigivning av flickor och kvinnor. Hittills har ett antal flickor som frigetts på detta sätt har inte mäktat med att stå ut mot de psykiska påfrestningarna och begått självmord. En annan framträdande diskussionspunkt var situationen för etniska grupper i Afghanistan. Systematisk diskriminering och restriktioner mot etniska, religiösa och språkliga grupper har intensifierats av talibanerna. Utöver exkludering av flertalet etniska grupper från topptjänster inom statsapparaten – en stat som numera är monoetnisk och består nästan enbart av pashtuner – har religiösa ceremonier som inte gillas av talibaner begränsats, antingen direkt genom att hota dem att inte hålla sina ceremonier eller att inte ha säkerhetspersonal för att skydda dem undan terrordåd. Den etniska grupp som fortsatt lider mest är hazarer och de hotas både av talibaner och andra extremistiska grupper till den nivån att systematisk diskriminering, tvångsförflyttningar och bortföranden av aktivister innebär ett pågående folkmord. Ett annat centralt ämne som behandlades var den aktuella situationen för afghanska flyktingar i Sverige. Under ett antal år har flera tusen flyktingar med bakgrund i Afghanistan sökt asyl i Sverige och bland dem har många behövt genomgå en lång väntan på besked. Enligt vissa beräkningar är det mellan 10 och 20 tusen personer som riskerar utvisning på grund av omständigheter som lägre inkomst än nya krav som regeringen har satt. Utvisning till Afghanistan i nuvarande läge innebär mycket stor risk för att de personerna skickas till tortyr och död, inte minst för att talibaner riktar sig mot personer som följer enligt dem västerländsk livsstil och har varit illojala mot ideologier som de företräder. Dessutom är en majoritet av flyktingarna hazarer, som nu genomgår folkmord och systematisk diskriminering i Afghanistan. Afghanska flyktingar i Sverige har enligt forskningar och utredningar, bland annat en forskningsrapport från Mälardalens högskola för några år sedan om ensamkommande flyktingar och en utredning av SCB som publicerades nyligen, visat prov på hög arbetsmoral och ansvarsfullt leverne genom att snabbt komma in på arbetsmarknaden och bli sysselsatta. Inte nog med att de inte är en börda för Sverige eller staten, de är en tillgång i ett läge då Sverige handskas med demografiska utmaningar och personer i arbetsför ålder som är villiga att arbeta och bidra till samhällets utveckling. Slutligen överlämnade vi ett brev till riksdagsledamöterna där vi uttryckte vår djupa oro över situationen i Afghanistan och uppmanade till att stoppa utvisningarna till landet.