Dessa dagar har en delegation av talibaner kommit till Oslo på inbjudan från Norge för att föra samtal med Norge och ett antal länder som de kallar för sina allierade, förmodligen USA, Storrbritannien och några till. Det pågår demonstrationer i både Norge och i andra länder, däribland Sverige, mot Norges agerande. På mötet är dock även personer som är mycket kritiska till talibaner och som har demonstrerat i flera månader. En av dem är Hoda Khamosh, poet och civilrättsaktivist som var bland 100 mest inflytelserika kvinnor förra året enligt BBC. Hon har skrivit ett brev till omvärlden med yttranden och krav. Jag har översatt det från persiska|dari till svenska, då jag kände att flera som är engagerade för Afghanistan i Sverige inte förstod det ursprungliga brevet. på persiska.
I frihetens och jämlikhetens guds namn!
Jag är Hoda Khamosh, en kvinna bland miljontals kvinnor i Afghanistan, som inte representerar någon annan politisk rörelse. Med personlig erfarenhet av 5 månader och 8 dagar under talibanskt styre har jag motvilligt accepterat norska regeringens inbjudan för att förmedla budskapet från demonstrerande kvinnor på Kabuls gator mot det förtryck och terror som omvärlden är medskyldiga till. Jag är en kvinna som har kommit hit i skuggan av piska och kulor.
Det som jag berättar här är ord från miljoner människor som har fastnat bland misär och ruiner. Miljoner kvinnor mot vilka talibaner har skapat könsapartheid. Kvinnor som på ett systematiskt sätt dagligen förnekas, förolämpas och föraktas.
Efter övertagande av Kabul har talibaner skapat ett fraktionerat och homogent styre genom terror och undanträngning av en stor del av Afghanistans befolkning. Under de senaste fem månaderna har talibaner nekat invånarna de grundläggande medborgerliga rättigheterna. Genom tvång har talibaner förpassat kvinnor till hemmet och berövat dem möjligheten till utbildning; de har underkuvat sina personliga antagonister och förtryckt, torterat eller dödat tidigare militärer. De har initierat systematisk diskriminering av icke-styrande etniska grupper och har skapat inspektionsapparat mot avvikande åsikter och uppföranden under parollen ”Amr-e ba Marof wa Nah-ye az Monkar”(Påbud av det goda och förbud av det onda)
Härmed vill jag dra er uppmärksamhet till några få men specifika fall i en lång lista av terror och brott som har ägt rum under de senaste fem månaderna:
- Fotografen Mortaza Samadi arresterades och torterades av talibaner under en civil demonstration i Herat den 7 september 2021.
- Alia Azizi, chef över Herats anstalt, har varit spårlöst försvunnen sedan 5 månader tillbaka.
- Taqi Daryabi och Nematullah Naqdi, journalister på dagstidningen Etilaat Roz, som höll på att rapportera från kvinnors manifestation i Kabul den 7 september 2021, blev gripna och våldsamt torterade.
- Tiotals ungdomar i Balkh demonstrerade för återställande av sina fri- och rättigheter den 7 och 8 september 2021. Talibaner arresterade 70 av ungdomarna, däribland 40 tjejer, och förde dem till okänd plats. Ungdomarna torterades och flera av dem våldtogs. Efter en vecka hittades kroppar av 8 av de tillfångatagna på Mazar-i Sharifs gator. Ett antal av de gripna kvinnorna mördades kort efter att ha frigetts ur fängelser. Det finns dock ingen information om 9 tillfångatagna tjejer och de är fortsatt spårlöst borta.
- Den gångna onsdagen drabbades fem av mina närmaste kollegor som demonstrerade mot talibaner: Tamana Zaryab Paryani med sina tre systrar Zarmina, Shafiqa och Karima samt Parwana Ibrahimkhel, genom att deras hems fönster krossades under nattens mörker och de blev bortförda till okänd plats, varefter vi inte har någon information om dem.
Jag känner deras smärta med mitt eget skelett från fjärran och hör deras rop under talibaners tortyr. Den centrala frågan är varför talibaner förtrycker oss i Kabul men visar vilja att sitta vid förhandlingsbord med oss i Oslo. Vad gör omvärlden mot så mycket förtryck och tortyr? Förtrycket och terrorn äger rum mitt framför era ögon. Med tystnad eller tolerans av talibaner blir ni medskyldiga till detta pågående förtryck och brott som begås mot Afghanistans kvinnor och män. Jag ska återvända till Afghanistan men vet inte vad som väntar oss där. Jag frågar norska utrikesministern med vilket mod ni har kringgått internationella lagar och regler och bjudit in personer som tidigare ni själva hade på er terrorlista. Innebär detta inte indirekt erkännande av talibaner?
Som representant för protesterande kvinnor har jag fyra förslag för återgång till normalt tillstånd och återställning av civilordning i Afghanistan:
- Amir Khan Motaqqi måste ta sin telefon och ringa till Kabul för att beordra omedelbar frigivning av Tamana Zaryab Paryani med sina tre systrar Zarmina, Shafiqa och Karima, samt Parwana Ibrahimkhel och Alia Azizi. Skolornas portar måste villkorslöst slås upp. I enlighet med de Mänskliga Rättigheterna och konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter har varje människa rätten att delta i fredliga manifestationer mot omänskliga lagar som står i kontrast till mänskliga rättigheter. Vi, protesterande kvinnor ville enbart kräva våra rättigheter under parollen ”Mat, Jobb och Frihet” men talibanska gruppen torterade, förnedrande och förolämpade oss för det.
- Afghanistans kvinnor vill ha jämställdhet och lika rättigheter. Fram till upprättande av ev. ny konstitution, för återställning och respekt av de grundläggande medborgerliga rättigheterna, andra kapitlet i den befintliga konstitutioner måste följas. Varken talibaner eller någon annan grupp har rätten att begränsa våra grundläggande medborgerliga rättigheter. Varje omtolkning av friheter och rättigheter måste ske genom nationell dialog och konsensus.
- Ett kompetent och oberoende råd måste etableras av FN, som ska bestå av medlemmar ur familjer till krigsoffer, folkliga representanter, och oberoende organ för mänskliga rättigheter, för att övervaka och utreda talibaners politiska handlingar. Detta råd måste utreda talibaners fängelser och omedelbart frige de som har arresterats på grund av åsikter, politiska yttranden och könstillhörighet. Rådet ska i nästa skede utreda alla krigsbrott som har begåtts under de senaste 20 åren.
- För återställning av ordning och politisk stabilitet har Afghanistan behov av ett legitimt statsskick som vilar på medborgarnas samtycke. Vi är i behov av överenskommelse mellan alla politiska fraktioner och folkliga grupper om en vägkarta för lösning av Afghanistans politiska problem utifrån folkliga och demokratiska tillvägagångssätt. Traditionella lösningar såsom Loya-jirga (stort råd) kan inte ersätta demokratiska tillvägagångssätt för att kunna få politisk legitimitet.
Det nya kapitlet av vår kamp för ett Afghanistan där rättigheter och jämlikhet av alla medborgare, inte minst kvinnor, respekteras, började 5 månader och 8 dagar sedan och vi har en lång väg framför oss. Världssamfundet måste inte blunda för vår strävan.
Med förhoppning om frihet och jämlikhet!
Hoda Khamosh
Oslo, Norge
(Översättning från persiska|dari till svenska av Reza Javid)